Ersättningslandskap

Landskapet är detsamma. Förbindelsen till det har förändrats. Ersättningslandskap betraktar resan från den plats där den ursprungliga resan har upphört att vara möjlig.

Genom ett lågt fönster passerar åkrar, byggnader och stolpar. De tillhör ett landskap som kunde ha setts från tåget, men ordningen är en annan och avståndet till marken har minskat. Förflyttningen pågår. Det är inte självklart att den leder närmare det avsedda målet.

Halvvägs genom förloppet byter rörelsen riktning. Vändningen sker mjukt, nästan omärkligt. Den som känner igen en byggnad får snart tillfälle att betrakta den igen. På så sätt fördjupas relationen till platser som från början endast skulle passeras.

Verket är utformat som en sluten krets. Efter en minut återkommer den första utsikten. Ingen destination anges, och ingen har tagits bort. Betraktaren befinner sig hela tiden på väg, inom ramen för de möjligheter som för tillfället står till buds.